Karta över skansar och befästningsutbyggnad i Värmland och Dalsland under beredskapsåren 1940-45

Beredskapstiden 1940 – 45 är en epok som för alltid satt sina spår i svensk historia. Speciellt i gränstrakterna mot Norge. I Värmland och Dalsland finns flera välbevarade befästningsplatser och skansar från beredskapsåren bl a i form av befästningssystem med skansar, krigsflygfält och luftvärnsställningar.

När tyskarna invaderar Norge 9 april 1940 startar en febril verksamhet i Sverige för landets försvar i väster. 2. Armékåren under generalmajoren Oscar Nygren får i uppgift att svara för försvaret längs gränsen från Svinesund i söder till Dalarna i norr med stabsplats i Vara.

Befästningarna byggs inledningsvis som fältbefästningar, sammanhållna i skansar. De tyngre befästningarna för t ex kulsprutor, pansarvärnskanoner och fullträffsäkra skyddsrum byggs däremot direkt i betong. 

Under våren 1942 konstaterade generalmajoren Axel Rappe som nu blivit chef över 1. Armékåren, efter att krigsorganisationen gjorts om, att fältbefästningarna var i mycket dåligt skick då de inledningsvis var byggda med färskt timmer och med stentäckning. Fältbefästningarna byts nu ut mot permanenta befästningar i formsatt betong och från 1944 med betongplank. Totalt byggs 123 skansar i Värmland, 18 i Dalarna och minst 30 i Dalsland under beredskapsåren. Varje skans vardera vanligtvis för ett gränsförsvarskompani förstärkta med en eller flera kulsprutegrupper, pansarvärnsgrupper etc. Endast en mindre del av kompaniet var dock inledningsvis utgångsgrupperat för försvar inom skansens område. Huvuddelen var utgångsgrupperat för fördröjningsstrid eller anfall framför skansen.

Skansarna i Värmland byggs i tre olika försvarslinjer:

  • Gränsnära med ett varierande djup.
  • Vaggelinjen med sträckning från Älgå - Jössefors – Fredros – Torsby-ställningen.
  • Grums – Borgvik – Vikene – Gräsmark – Torsby-ställningen.

Tre platser att försvara var centrala för stridens förande, nämligen: Borgvik, Vikene och Torsby.

I Dalsland byggdes skansarna också i olika försvarslinjer för att skydda Göteborg:

  • Gränsnära med ett varierande djup.
  • Norra och södra flanklinjen mellan Stora Le och Vänern.
  • Fördröjningslinjen från Rotviksbro över Ellenö, Rådanefors och vidare mot Köpmannebro.
  • Dessutom byggdes en omfattande avvärjningslinje mellan Uddevalla och Vänersborg.

Tyskarnas snabba framfart i Europa förskräckte överbefälhavaren general Olof Thörnell. Hösten 1941 börjar man därför bygga pansarhinder i bruten granit, uppsatta i 1 – 3 rader, sannolikt efter finskt eller ryskt mönster bl.a. från Kareliska näset. Efter försök kunde man dock konstatera att det gick att skjuta sönder dessa granitblock varför pansarhindren ändrades till armerad betong. Efter forceringsförsök med den nya svenska stridsvagnen m/42 i Brunskog, fastställdes att pansarhindren skulle vara utförda i armerad betong uppsatta i tre rader kompletterade med minor och taggtråd. Utbyggnaden av pansarhindren var slutförda hösten 1942.

Detta är anledningen till att man finner pansarhinder i bruten granit vid de gränsnära befästningarna och armerad betong i de bakre försvarslinjerna.

Pansarhindren kompletterades med olika typer av vägspärrar som t ex: spärrblock, tippspärrar eller balkspärrar samt järnvägsspärrar i form av olika typer av spärr- och blockeringsvagnar. 

Skansarna försvarades vanligtvis i Värmland av täcktrupper tillhörande Landstormsregemente L 2, under överstelöjtnant Hjalmar Löfgrens befäl och med stabsplats i Arvika. Under 1942 omorganiseras L 2 till lokalförsvarsförband. Täcktrupperna var sammanhållna i 1. - 6. Gränsförsvarsbataljonerna, varav 1. bataljonen grupperad sydväst om Årjäng och 6. bataljonen i norra Värmland. 1942 fanns totalt 14.000 man täcktrupper inkallade i Värmland och Dalarna tillsammans.

Linjeförbanden (fältförbanden) vars antal starkt varierade över tiden beroende på det aktuella säkerhetsläget, var normalt inte utgångsgrupperade i skansarna utan var förberedda för anfall eller fördröjningsstrid inom området.

Utöver dessa skansar byggs även krigsflygfält 11. i Ölme och 16. i Brattfors. Inom milo V (ny krigsorganisation igen fr o m hösten 1942 med generalmajor Axel Rappe som militärområdets förste chef) byggs 5 krigsflygfält och inom riket totalt, 40 krigsflygfält.

Sommaren 1943 är den tidpunkt som flest förband under beredskapsåren var inkallade till tjänstgöring i Sverige. Totalt fanns då 367.000 man varav 211.000 man inom armén, enbart i Värmland fanns 85.000 man grupperade. Anledningen var uppsägningen av transiteringsavtalet den 29 juni med Tyskland.

Överbefälhavaren bedömde att om Tyskland anfaller Sverige kommer de sannolikt att göra det över Eda – Arvika – Karlstad för att nå slutmålet Stockholm för att få en snabb svensk kapitulation. Därför satsades inte mindre än 17% av Sveriges totala kostnader för befästningsutbyggnaden under beredskapsperioden, för befästningsarbeten i Värmland.

Först 1961 blir det känt i Sverige att Tyskland hade planerat att anfalla Sverige 1943-07-01 klockan 0200 över Jämtland och Härjedalen, dela Sverige på mitten och ta Sundsvall – Sollefteå, samtidigt som en division skulle genomföra landstigning från

Finland mot Örnsköldsvik. Hitler lär ha inställt anfallet endast något dygn före planerad anfallstidpunkt.

Värmland

Krigsflygfält 16 med skans 112 Brattforsheden

Under beredskapstiden byggdes runt om i Sverige ett 40-tal hemliga krigsflygfält. Detta för att flygvapnet inte vid ett eventuellt fientligt angrepp skulle riskera att bli utslaget på sina fåtaliga flottilj- och övningsflygfält.

Brattforshedens krigsflygfält var avsett som en bakre bas som inte skulle kunna nås eller ligga så långt som möjligt från en eventuell från söder eller öster kommande angripares bombflyg. Men genom den tyska ockupationen av Norge den 9 april 1940 kom flygfältet att hamna  i främsta linjen och bli en främre bas.

Fält 16, som fältet på Brattforsheden kallades, är idag det enda bevarade i landet. Fältet består av en öppen gräsyta med landningsstråk i flera riktningar, fält- och inflygningsytor är idag på väg att återfå sitt ursprungliga utseende. Vid fältet finns flygvapnets baracker och byggnader från 40-talet bevarade. Vidare finns i terrängen runt flygfältet uppställningsplatser för flygplan (flygplansvärn) och spår efter de anläggningar som var avsedda för fältets försvar.

För skydd av Krigsflygfältet fanns skans 112 omfattande fyra motståndsnästen (1 - 4), främst bestående av eldställningar för olika typer av luftvärnspjäser, men också skyttevärn och stridsställningar för markförsvaret. Många av befästningarna finns ännu bevarade, bl.a.  fyra kulsprutevärn typ F (för flygfält). I näste 2 har ett luftvärnstorn för 20 mm luftvärnsautomatkanon och ett skyddsrum (SK 6), som bl.a. utnyttjades som luftvärnscentral för stridsledning och samordning mellan jaktflyget och luftvärnsförbanden, rekonstruerats.

Efter andra världskrigets slut avtog de militära aktiviteterna vid flygfältet, men fältet fortsatte att användas som militärt övningsområde långt in på 1960-talet då det också uppläts för civil flygverksamhet. Sedan år 2003 är Krigsflygfält 16 Brattforsheden kulturreservat. År 2007 fattade också Sveriges riksdag- och regering beslut om att anläggningen skall bevaras i sitt ursprungliga skick och ingå i Sveriges militärhistoriska arv. Kulturreservatet kan besökas på egen hand året om.

Vägbeskrivning: Från Karlstad väg 63 mot Filipstad  (ca 40 km). 6 km norr Lindfors avtagsväg till höger, skyltat Krigsflygfält 2 km. Från Filipstad väg 63 mot Karlstad (ca 18 km). 7,5 km söder Brattfors avtagsväg till vänster skyltat Krigsflygfält 2 km.

Hänvisning: Reservatsförvaltare är Länsstyrelsen Värmland, samhällsplanering och kulturmiljö, telefon: 010-224 70 00 (växel), www.krigsflygfalt16.se

Skans 113 Borgvik

Skans 113 Borgvik ingick i det sista låset för försvarslinje tre i södra delen av Värmland. Skansen är delvis belägen inom Borgviks gamla bruksområde som idag är utpekat som ett riksintresse för kulturmiljövården. Delar av skansen är idag restaurerad och utgör ett bra exempel på en beredskapsanläggning som bevarats i anslutning till en bebyggelse.

I anslutning till den gamla kvarnen i Borgvik finns bl a två pjäsvärn, ett ovanligt observationsvärn och ett kulsprutevärn med förbindelsevärn och skyttevärn för två soldater med splitterskydd. Utanför Borgviks bykärna finns ett skyddsrum för 24 soldater, ett s k SK 24, som medgav 24 soldater liggande eller 48 soldater sittande. I anslutning till det gamla träsliperiet finns stridsvagnshinder, pansarvärnsgarage med öppna pjäsställningar, förbindelsevärn och skyttevärn.

Inom norra delen av bruksområdet finns en mindre byggnad som har ena väggen förstärkt med betong och utgör därmed ett kamouflerat skyttevärn inbyggt i en byggnad.

På Borgviksfjället, omedelbart SV om den gamla avrättningsplatsen, finns två kompletta spärrblock typ B 4. Spärrblocken finns vid vägen i anslutning till stridsvagnshindren, 4,5 km NO Borgvik.

Restaurerade befästningsobjekt har försetts med informationsskyltar för att underlätta ett besök på egen hand. Guidad visning kan även anordnas sommartid.

Vägbeskrivning: Borgviks gamla bruksområde, 14 km NV Grums.

Hänvisning: Borgviks Hembygdsförening, www.borgvikshbf@yahoo.se och Kathrin Lilja Olsen, telefon 070-31 50 569, kathrin_stig@hotmail.com

Skans 118 Sjöänd

Skans 118 Sjöänd ligger vid Södra Holmtjärn inom Glaskogens naturreservat. Vägen som passerar genom skansen är smal och mycket krokig vilket gör terrängen mycket lättförsvarad. Skansen började byggas 1940 och byggdes successivt ut till 1943. Uppgiften var att försvåra för en tysk angripare att kringgå försvaret vid Årjäng eller att hejda ett anfall mot eller från Glava-området.

Skansen är helt restaurerad och ger en mycket bra bild av hur en typisk svensk försvarsanläggning under beredskapstiden såg ut. Inom skansområdet finns ett täckt pjäsvärn för kulspruta, pansarvärnsgarage med öppna pjäsställningar för en pansarvärnskanon, öppna eldställningar för kulsprutor, ett flertal skyddsrum, skyttevärn och mycket välbevarade värngångar. I anslutning till vägen finns treradiga stridsvagnshinder vid skansens norra och södra infart.

Skansen kan besökas på egen hand. Guidad visning kan även anordnas sommartid.

Vägbeskrivning: I anslutning till Södra Holmtjärn längs vägen mellan Ström och Lenungshammar, n12 km NO Årjäng.

Hänvisning: Årjängs Turistbyrå, telefon 0573-14 136, turist@arjang.se och www.fort118

Skans 153 Hultet

Skans 153 Hultet tillhör de gränsnära befästningarna som i huvudsak byggdes under åren 1940—41. Skansen har tidvis besatts av 18. och 35. gränsförsvarskompaniet.

Skansens uppgift var att försvåra för en tysk angripare att kringgå försvaret vid Eda Glasbruk eller Häljeboda samt att hejda ett anfall mot Charlottenberg.

Den restaurerade och spektakulära skansen ligger  i ett mycket kuperat område, varför trätrappor har satts upp i den branta terrängen för att underlätta ett besök, dock ej handikappvänliga.

Skansen innehåller täckta värn för kulsprutor och kulsprutegevär, en ”kghatt” (Lindénvärn), pansarvärnsgarage, skyddsrum (SK 24, SK 12 och SK 6 och 4) och många skyttevärn. Då grävbarheten har varit mycket begränsad i den bergiga terrängen för att anlägga värngångar, har en 150 meter lång och unik kallmurad stenmur i stället satts upp som skyddsmur. Tvåradiga stridsvagnshinder finns uppförda vid den genomgående vägen vid skansens norra och södra infart. 

Skyltar finns uppsatta vid de olika befästningsobjekten för att underlätta ett besök på egen hand. Pansarvärnsgaragen och skyddsrummet SK 24 är dock låsta. OBS halkrisken vid fuktig väderlek.

Vid skansen finns en rastplats anordnad med en informationstavla. Guidad visning anordnas sommartid under tiden 05-15 – 09-15.

Vägbeskrivning: Skansen ligger öster om vägen

Eda Glasbruk – Häljeboda. Brun skylt med ordet ”Skans 1 km”, visar avfarten mot Charlottenberg och gården Hultet.  Skans 153 ligger 6 km NO Charlottenberg.

Hänvisning: Turistcenter Morokulien, telefon 0571-28370. E-post moro@eda.se

Skans 164 Torsby 

Skans 164 som ingick i Torsby-ställningen, omfattade ett 9 km långt befästningsområde väster och norr om Torsby. Detta sammanhängande befästningsområde var det mest utbyggda i Värmland och omfattande bl.a. skyddsrumsplatser för 3.277 soldater, dvs. skydd för tre förstärkta bataljoner jämte lokalförsvarsförband. Befästningsområdet omfattade många olika motståndsnästen, fem förpostställningar, 29 artilleriställningar och två bakre ställningar. Befästningsobjekten bestod bl a av olika typer av skyddsrum, täckta värn för kulsprutor och pansarvärnskanoner, skyttevärn samt inte mindre än 4,5 km stridsvagnshinder.

Värmlands försvarslinje två och tre sammanstrålade i Torsby-ställningen, vars uppgift var att utgöra ett nordligt skydd för ÖB:s reservarméfördelning som var tänkt att anfalla norr om Vänern från Hallsbergsområdet mot ett förväntat tysk angrepp över Eda – Arvika mot Karlstad och vidare mot Stockholm. ÖB fastställde 1941 att detta var det mest tänkbara angreppsfallet mot Sverige och skulle ligga till grund för fortsatt svensk försvarsplanering.

Huvuddelen av Torsby-ställningen är idag raserad men ett antal skyddsrum, kulsprute- och luftvärnsställningar finns bl a bevarade runt Valbergets krön som ligger centralt i den forna försvarsställningen (SK 6, 12, 24 och 36). Två spärrblock typ B 4 finns också bevarade i anslutning till stridsvagnshindren på utfarten mot Lekvattnet, 2 km VSV Torsby samt två vid stridsvagnshindren i Utterbyn, 5 km NNO Torsby. Befästningsobjekten kan besökas på egen hand.

Vägbeskrivning: Följ Järnvägsgatan och senare Valbergsvägen från Torsby centrum till parkeringen nedanför Valberget. Valbergets topp nås efter en promenad förbi den låsta bommen längs vägen mot utsiktstornet.

Hänvisning: www.hembygdsgården.kollsberg.se

Luftbevakningsstation (ls) 60125 A Fäbacken.

Under inledningen av beredskapsåren sköttes luftbevakningen i Sverige av landstormssoldater som senare er- sattes med lottor. Platsen för övervakningen var en högt och öppen belägen plats med god utsikt, plattform på ett hustak eller ett byggt trätorn. Om det krävdes ett högre torn byggdes detta i en järnkonstruktion. Efter hand fick de öppna utsiktsplattformerna en skyddshuv mot väder och vind. Normalt betjänades ett ls av 11 – 15 personer. Två personer tjänstgjorde som luftbevakare samtidigt i fyra-timmars pass. Övriga skrev luftbevakningssammanställningar eller utförde vakt- och underhållstjänst.

I Värmland fanns 1943-10-01, 36 ls fördelade på tre olika luftbevakningskompanier. Ls 60125 A Fäbacken tillhörde 92.luftbevakningskompaniet med kompanistab i Torsby. Rapporteringen av fientligt flyg skedde med telefon till luftbevaknings- och luftskyddscentralen (LC) i Karlstad som gav eldtillstånd till aktuella luftvärnsförband eller information till flygvapnet på krigsflygfält 11 Ölme och 16 Brattfors. Normal tidsfördröjning från upptäckt av fientligt plan till att informationen fanns tillgänglig i Karlstad var ca 3 minuter men det kunde ibland ta upp till 20 minuter.

Luftbevakningsstationen är den enda bevarade i Värmland från denna period och kan besökas på egen hand. OBS att marken är privatägd.

Vägbeskrivning: Luftbevakningsstationen ligger 3,8 km NNV Torsby Finnskogscentrum i Lekvattnet, på den högsta delen av berget vid Fäbacken. Ca 150 m SO om gården vid vägslutet/vändplanen.

Skans 179 Höljes

Skans 179 tillhör de gränsnära befästningarna i norra Värmland som tidigt skulle hejda en tysk framryckning längs Klarälven i riktning mot Karlstad. Skansen byggdes i huvudsak åren 1940—41 men kompletterades även under åren 1943—44. Skansen besattes tidvis av 32. gränsförsvarskompaniet.

Skansens del väster om vägen är fullständigt restaurerad och ger en mycket bra bild över en tidtypisk försvarsställning från beredskapstiden som var lättförsvarad p g a den kuperade terrängen och som begränsas i öster av Klarälven. 

Skansen innehåller ett stort antal skyttevärn med mycket välbevarade värngångar, täckta pjäsvärn för kulsprutor, ”kg-hattar” (Lindénvärn), pansarvärnsgarage, skyddsrum och stridsvagnshinder.    

Skyltar är uppsatta vid de olika befästningsobjekten för att underlätta ett besök på egen hand.

Under sommaren anordnas olika aktiviteter vid  skansen och en välordnad rastplats med grillplats och informationstavla finns tillgänglig vid parkeringen. Guidad visning kan även anordnas sommartid.

Vägbeskrivning: Skansen ligger 2 km norr Höljes, väster vägen mot Långflon. Följ skyltningen.

Hänvisning: Norra Finnskoga Hembyggsförening.  Joe Bengtsson telefon 070-31 29 327 och

joe.bengtsson@gmail.com eller Maths Håkansson telefon 070-64 17 227

Eda skans

Eda Skans blev byggd 1657,förstördes 1814, för att restaureras och återinvigdes som sevärdhet 1947.

Dalsland

Skans 453 Håverud

Skans 453 har ett välbevarat värn för pansarvärnskanon från andra världskrigets dagar, insprängt i ett fästningsliknande berg, på båda sidor omgivet av stridsvagnshinder s.k. draktänder, väl synliga från vägen. Terrängavsnittet är valt med tanke på att man här lätt skulle kunna spärra tyskarnas tänkta framryckningsväg vid ett anfall mot

Sverige, både på vägen och järnvägen och därmed fördröja en framryckande fiende.

Den är en av de försvarsanläggningar som ingår i den södra flankskyddslinjen, som sträcker sig från Stora Le i väster till Köpmannebro i öster.                     

Skansen byggdes under åren 1942-43. Bevarat finns ett pansarvärnsgarage med anslutande täckta stridsställning för pansarvärnskanon med en embrassyr mot järnvägen och en mot landsvägen. Dessutom skyddsrum för 12 man liggande, vapenförråd samt ammunitionsupplag.  Allt är i mycket gott skick.

Vid järnvägen fanns tidigare en järnvägsspärr, bestående av en blockeringsvagn, dvs. ett kasserat godsvagnsunderrede lastat med betongelement. Vagnen var placerad på ett fundament på östra sidan om spåret. Blockeringsvagn och fundament revs i början av 70-talet men mothållet i betong, på västra sidan av spåret, finns kvar.

Vid landsvägen fanns en balkspärr, bestående av två stora betongfundament vilka man kunde förbinda med två kraftig järnbalkar och därmed spärra vägen. Dessa togs bort när Brudfjällsvägen skulle breddas. 

Till försvarsanläggningen hör också en eskarpering dvs. ett hinder uppbyggt av stridsvagnshinder fram till berget och sedan sten mellan befintliga bergskanter.

Syftet med linjen var att stoppa en tysk framryckning med stridsfordon och hindra en kringgående rörelse. Eskarperingslinjen sträcker sig mellan järnvägen västerut fram till bergskanten som stupar brant mot sjön Åklången.                                                                  

På båda sidor av skansen, uppe på bergshöjderna fanns s.k. ”timmerkojor” som var observations- och skyttevärn. Det finns idag tydliga rester kvar av dessa.

Inne i värnet för pansarvärnskanonen har Skålleruds Hembygdsförening ordnat en liten utställning med föremål från beredskapstiden 1939-45. Här visas militär- och lottauniformer, attiraljer för fältkök, kommunikations- och sjukvårdsutrustning, militärlitteratur mm.

Hela området med Skans 453,som idag ägs av hembygdsföreningen, var en period omlastningsplats för dåvarande Råsjö Kross AB, som lastade kvartsit från det närliggande kvartsitbrottet på järnvägsvagnar. Efter att järnvägstransporterna upphört skänktes området som gåva till Skålleruds Hembygdsförening år 2008.

Vägbeskrivning: Skansen är belägen 1,5 km norr om Håverud mellan Brudfjällsvägen och Dal-Västra Värmlands Järnväg (DVVJ), numera kallad De Vackra Vyernas Järnväg.

Hänvisning: Skansen är öppen för visning onsdagar klockan 17-20 sommartid (veckan efter midsommar tom. första veckan i augusti).                                                                                     

Möjlighet till privat visning övrig tid. För mera information ring 0530-30624 (Kanalmuseet, Håverud) eller mejla till kanalmuseet@telia.com

Skans 460 A Parsetjärn

De två skansarna söder och norr om vägen Kornsjö – Dals Ed vid Parsetjärn, började att byggas 1940 men stod först helt färdiga 1943. Uppgiften var att hindra en tysk angripare som kom över riksgränsen att tränga in i på djupet i Dalsland och nå Vänern, för att sedan fortsätta anfallet i riktning mot Karlstad eller Göteborg.

Skansarna försvarades av ca 100 man från gränsförsvarsförbanden tillhörande Bohusläns regemente I 17. Det korta avståendet om ca 250 meter mellan skansarna, tillsammans med den goda observationsmöjligheten, gör att understödjande eld lätt kunde lämnas av respektive skans framför den andra skansen. Den starkt kuperade terrängen tillsammans med vattendraget gör att en kringgång av försvaret vid Parsetjärn var svårt.

Den norra skansen är idag restaurerad och visar på ett mycket bra sätt hur en typisk försvarsställning under beredskapsåren såg ut. Skansen omfattar täckta och öppna värn för kulsprutor och pansarvärnskanoner, en ”kghatt” (Lindénvärn) för kulsprutegevär, skyddsrum, skyttevärn samt en granatkastarställning. Tvåradiga stridsvagnshinder finns bevarade i anslutning till vägen vid skansarnas västra och östra infarter.

Trätrappor är anlagda i den starkt kuperade terrängen och skyltar är uppsatta vid de olika befästningsobjekten för att underlätta ett besök på egen hand.

En rastplats med informationstavla finns anordnad i anslutning till vägen vid Parsetjärn.

Vägbeskrivning: Skansen ligger vid Parsetjärn längs väg 164/166, ca 8 km V Dals Ed.

Hänvisning: Turistbyrån i Ed, telefon 0534/190 22.

Skans 468 Kråkviken

Det allra mesta av skans 468 är raserad. Dock finns delar av en mycket välbevarad järnvägsspärr kvar tillsammans med ett plomberat pansarvärnsgarage. Totalt byggdes sex liknande järnvägsspärrar i Dalsland under beredskapsåren. Skansens uppgift var att förhindra en tysk angripares möjligheter att från Årjängsriktningen fortsätta anfallet i sydlig riktning över Bengtfors. Blockeringsvagnens uppgift var, förutom att spärra järnvägen för tågtrafik, även att hindra en tysk angripares stridsfordon att framrycka längs järnvägsbanken mot Bengtfors. Skans 468 kan besökas på egen hand.

Vägbeskrivning: Skansen ligger i anslutning till den före detta järnvägsstationen Kråkviken, vid väg 172, ca 11 km N Bengtfors.

Hänvisning: Se skans 453 Håverud. 

Källa:

Innehållet du nu läser kommer från en folder som togs fram i ett av Värmlands Hembygdsförbund och Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund i samarbete med Dalslands Turism, Visit Värmland och Brigadmuseet i Karlstad. Hjördis och Karl-Axel Branzells Kulturfond har bidragit med medel för framtagning av denna foldern. Foldern togs fram för att väcka intresse för det militärhistoriska kulturarvet och fungera som en guide till de mest besöksvänliga miljöerna. Foldern finns bland annat på Brigadmuseet.

Nej