Erik Axelsson ser till att alla får sig ett gott skratt genom att arrangera stand-upkvällar runt om i Värmland. Foto Moa Axelsson

Från skratt till Selma – den nya berättartraditionen

Många år efter giganter som Selma Lagerlöf, Nils Ferlin och Gustaf Fröding lever den värmländska berättartraditionen fortfarande vidare i länet. Om än i en något annorlunda form.

På ställen som Krokstad Herrgård i Säffle och Clarion Hotel Plaza i Karlstad har värmlänningarna under det gångna året kunnat skratta åt komikerstjärnor som Josefin Johansson och Emma Knyckare. Detta är tack vare Erik Axelson, som arrangerar standup-kvällar på olika ställen runtom i Värmland.

Bungy Comedy-scen

- Jag och Kristoffer Appelquist har sagt att om tio år ska 20 procent av Sveriges komiker prata värmländska! säger han. Bakgrunden till det är Bungy Comedy-scenen som jag drev i Grums, en scen där människor fick prova på standup för allra första gången under bra förutsättningar. Idén var att det säkert fanns en massa värmlänningar som är väldigt roliga men som inte fann vägen in till standupen för att tröskeln var för hög. I dag är det många komiker som pratar skånska eftersom de har sina studentspex, standupklubbar och studentradiokanaler, men i Värmland fanns inget om man ville testa.

Eriks standup-arrangemang gjorde succé (40 personer provade på standup första gången i Grums) och han har nu hela Värmland för sina bokningsfötter. Enligt honom är det just berättartekniken som utgör grunden i standup.

– Man behöver ju förmedla en begriplig historia för publiken som de på något vis köper, eller så måste man få med sig publiken in i en låtsasvärld. Det finns ju en stark tradition av berättande här och alla har väl minnen av släktingar som berättat skrönor, hitte-på, jakthistorier, skvaller om grannarna eller vad man nu stött på. Det finns nog lite medskickat i de flesta som vuxit upp i Värmland, och nu har det bara kommit till fler arenor. Standup är ju egentligen bara ytterligare en plattform att utföra sitt berättande på.

Värmländsk berättartradition

Vad är det som gör värmlänningarna till ett berättande folk?

– Det finns ju en sinnebild av värmlänningen som en go och glad person och vår dialekt används ibland i populärkultur som lite töntig. Vi upplevs som ganska ofarliga, det märker jag när jag kör på klubbar ute i landet. Då driver jag på min dialekt litegrann för att etablera klichébilden av mig själv som en harmlös och godhjärtad värmlänning. Om jag drar ett elakt skämt är det lättare att komma undan på värmländska.

Leif Stinnerbom är konstnärlig ledare på Västanå Teater i Sunne, som specialiserat sig på att låta berättandet stå i centrum.

– En berättare berättar aldrig utan en mottagare. Skådespelarna i vår spelstil vänder sig ofta ut till publiken och vill dra in publiken i agerandet på scenen och få dem att känna att det här rör dem också. Om två skådespelare har en konflikt på scenen försöker de båda vinna publiken till sin sida med argumentation och retorik. Berättande är för mig ett förhållningssätt till publiken, att man vill något med sin publik och drar in den i handlingen.

I sommar kan vi se Västanå Teaters version av andra delen i Selma Lagerlöfs Charlotte Löwensköld-svit i Berättarladan vid Rottneros park, strax utanför Sunne. Berättarladan är Värmlands största lada ombyggd till teaterscen. Sedan 1999 har de visat succéföreställningar som Nils Holgersson och Romeo & Julia som varje år lockar 2500 besökare från hela Norden, men det är något visst med den lokala nobelpristagaren.

Fascinerande historier

– De största succéer vi haft är just våra Selma Lagerlöf-uppsättningar. Vissa har säkert någon annan favorit, men jag tror att det vanligaste är att Västanå Teater hjärta Selma är lika med sant. Selma är ju just en berättare, hennes historier är lika märkvärdiga som fascinerade och värda att förundras över när man hör dem. Hon sa någon gång att hon vill väva in en guldtråd i vardagens gråa väv, och det är något Västanå ofta citerar, avslutar Leif.

Text: Fridah Jönsson

 

 

 

 

Ja